Skuggorna
Fragment
Hänförd under nattens dvala
till de sälla andars land
hörde jag två skuggor tala,
såg dem vandra hand i hand.
Fästad dock av sinnligheten,
ifrån jorden nog ej skild,
såg jag dem i samma bild
jag dem sett i dödligheten.
På en himmelsk promenad
vid en häck utav reseda
såg jag Kellgren. ljus och glad,
salig Kraus vid handen leda.
Änglarna med välbehag
syntes Vasas skald betrakta,
rörde vingarna så sakta
att ej vålla minsta drag.
Små keruber i komplotten
smögo kring hans veka hamn,
nämnde leende hans namn,
fäste myrten i kalotten,
sjöngo i serafisk kor
elyseiska harmonier,
sjöngo ljuva melodier
av hans ädla sällskapsbror.
Barden i den sälla våren
syntes i förklarat skick.
Lugn, men känslig var hans blick,
borta sorgerna och tåren.
Med en uppsyn glad och kär
hälsade han nejdens sköna,
fick ett famntag i det gröna
utav Dubois le Clere.
Aktivera autouppdatering av kommentar