Sofia Hällgren
Rymdens ekon skalla.
De blånande rymder
Deras röster är tindrande
Älvors skratt. Sakta kommer hon
Nalkandes, deras ögon stjärnetinder.
Nattens fotsteg nalkas, då trollen
Och älvorna sakteliga försvinna.
Och blivo till irrbloss som sakta ekar i
Rymdens salar. Sjung o älvorna,
Sjung! Hennes fotsteg i nattens tempel
Skalla. Hon gingo sakteliga i natten
Till dödens slott. Så träder hon in till dödens sal.
Dödskallar trängas med dödengelens svarta vingar, och hans vänner.
Där sitta Satan med hans tusen ögon och alven med dess öron.
De skola bestämma själars förflutna ögonpars öde. Dimomslutna likt fötrollade rosors andetag, vars doft i de tindrande rymder skola dofta.
Slumrande äro näcken. Hanses flöjt
Och musik han skola spela. Döden
Pipor av sten och dödskallar och lik i
Kistor i sina liksvepningar!
Månen den skönaste omsluten av sina feer. Den vandrande fen Diana, med sin avatar och sin egen icke fysiska skepnad.
Mån palatset drunknande i månljus,
Som alverna hålla i sina händer likt facklor.
De skola ej med dig sporda.
Tigern som ligga vid palatsets ingång,
Ropa i rymden!
Älvornas drottning i sin vagn
På himlen.
av Starshinecow (ris och ros)
Aktivera autouppdatering av kommentar