Som ett slags mening

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

Vi är nog bara människor ändå.

Vilse i tidens
garn
fast i en handling,
samtidens vilsna
barn -
ljus i förvandling.

Drömmarens
poesi,
tänder en låga
rädsla, en
utopi -
brinna, att våga:

Vilse i livets
nät,
möjlig som fråga?

Trasten har ingen
kraft,
trött på att sjunga
lusten har aldrig
haft
vind för att gunga.

Nätet så starkt och
tunt,
låst i förgrening,
väven snor vilse
runt,
tankens förening:

Vilse i väntans
garn
som ett slags mening.


av Göran Hansson

Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.