Sonet 103

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

Ack, huru fattig är min sånggudinna,
Trots sådant fält att breda ut sin glans,
Med stoft; som, naket, mera pris kan vinna,
Än om dertill jag lagt min bästa krans.

O, tadla ej, om jag ej mer kan skrifva!
Se i din spegel, skåda dina drag:
Det öfvergår, hvad fantasin kan gifva,
Det gör mig ledsen, och min vers blir svag.

Det vore synd att söka bättra på
Och, hvad som förr var vackert, dock förstöra;
Ty mina verser ej till annat trå
Än att för dina gracer redo göra.

Och mer, långt mer, än vers kan ge igen,
Din spegel visar, då du ser i den.

ifrån W. Shakespeares sonetter (1871) av (Carl Rupert Nyblom)