Sonet 114

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

Har möjligen min själ, bekrönt med dig,
Af smickrets kungagift sig låtit döfva?
Eller har ögat talat sant till mig
Och af din kärlek lärt sig trolldom öfva, —

Att skapa om vidunder utan norm
Till cherubim, i fägrings makt dig lika,
Och ge åt allting fult fulländad form,
Blott der omkring dess blickar samlas rika?

Ack nej, det första är det, — ögonsmicker!
Min ande som en riktig kung det tar;
Ty ögat känner nog, hvad helst han dricker,
Och åt hans gom det bägarn tillredt har.

Är det förgift, — nå väl, det mindre gränsar
Till synd, när ögat först pokaln kredensar.

ifrån W. Shakespeares sonetter (1871) av (Carl Rupert Nyblom)