Sonet 82

Jag vet, du har ej gift dig med min Musa,
Och derför kan du njuta utan skam
De helsningsord, hvarmed dig skalder tjusa,
Och som i hvarje bok nu kramas fram.

Du är så klok, som du är klar i hy,
Du vet, din dygd mitt loftal öfverskrider;
Derför du nödgas söka upp en ny
Och bättre stämpel, gjord af bättre tider.

Gör så, min vän! Men då de utfunderat,
Hvad retoriken eger krystadt än,
Så har dock sant med dig sympatiserat
I enkelt sanna ord din sanne vän.

Det grofva sminket passar för de sjukas
Blodlösa kind: hos dig det blott missbrukas.