Sonet 83

Jag såg dig aldrig något smink behöfva,
Och derför på din bild ej brukte det.
Så fann jag, eller trodde så, dig pröfva
För mycket kraften hos en arm poet;

Och derför jag med mitt beröm blef borta
Att sjelf lifslefvande du visa må,
Hur hvardagspennor komma lätt till korta,
Som svamla blott och tro dig hedras så.

Du har som synd tillräknat mig min stumhet,
Då tvärtom heder den mig skaffa bort,
Ty så din fägring led ej af min dumhet,
Fast andras pris den se'n till intet gjort.

Mer lif tör ett af dina ögon gömma,
Än dina skalder två ens vågat drömma.