Sonet 89

av Carl Rupert Nyblom

Säg blott, att något fel hos mig är grunden.
Att du mig flyr, — och sjelf jag bannar mig.
Säg, jag är lam, — och jag blir halt på stunden:
Jag söker ej försvar mot skäl från dig.

Du kan dock ej mig göra halft så illa,
När du är led vid mig, som sjelf jag kan;
Jag vet din önskan, och jag bör den gilla,
Vill möta dig liksom en okänd man,

Vill gå ur vägen för dig, och min tunga
Ditt dyra namn ej nämna skall en gång,
Att ej till din förtret hon måtte sjunga
Om gammal vänskap möjligen en sång.

För dig emot mig sjelf jag lofvar strida,
Ty den du hatar, kan jag aldrig lida.