Sonet 98

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

Jag lefde skild från dig i vårens dagar,
Då stolts April, utpyntad öfvernog,
Satt lif i allt med ungdomskraftens lagar,
Att sjelf Saturnus hoppade och log.

Men icke fogelsång i skog och lunder,
Ej blomstrens mångfald med sin färg och doft,
Mig lockade till tal om sommarns under, —
Jag lät dem stå och blomma i sitt stoft.

Ej såg jag undrande på snöhvit lilja,
Ej rosens glöd fick priset med mitt val:
Rätt vackra tingestar, — men dock att skilja
Dem väl från dig, afbild från ideal!

Ja, det var vinter, då jag dig ej smekte: —
Som med din skugga blott, med dem jag lekte.

ifrån W. Shakespeares sonetter (1871) av (Carl Rupert Nyblom)