Stockholmsvåren

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

    Jag kväder dig, du ljuva vår!
Dock nej ... jag kväder ej, jag endast dig beskriver ...
    Med stora steg du till oss går,
    och stoppningen av kitt och blår
    jag från mitt gamla fönster river.

    Jag ser väl inga trän i knopp,
jag ingen fjäril ser och hör väl ingen lärka,
men, sälla vår, jag kan din ankomst därav märka
    att gikten flyger i min kropp
    och mina fötter börja värka!

Ditt ljuva antåg röjs av tecken utan tal:
    av snuvans gångbarhet, av febrarna och flussen,
av vandrarns bryderi på gatan i sitt val
    emellan högarna och pussen.

    Visst är du ej det minsta lik
    den vår, som skalderna beskriva,
    på hälsa och på blomster rik:
jag hör ej annat av än getmjölk och hektik ...
    vad lovsång kan jag dig då giva?

(1796)

Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.