Storken

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

Hvar är du hemma, du storkefar,
Som öfver ängarna går och spetar?
Du klapprar ängsligt och brådt du har --
Hvad är det väl du så ifrigt letar?
Hvar är du hemma? Seså, gif svar!

På mjölnarns stuga vid Dybböls kvarn
Jag bodde rymligt, jag och de mina.
Jag tyckte mig vara rika karln,
När jag såg soln in i boet skina
På fem välartade storkebarn.

En morgon blef där ett grufligt gny:
Kring berget krälade pickelhufvor,
Och mjölnarns stuga brann högt i sky;
Snart såg man blott några svedda tufvor --
Ack, mina små icke orkat fly!

Nu är jag barnlös och utan hem
Och går och letar i våta mossar:
Jag blir så glad, då jag hittar dem,
De rosenkindade danska gossar --
En gång de hämnas de brända fem!



Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.