Svart hav

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

Framför mig tornar vågorna upp sig, antracitsvarta vågor vilka är minst 30 meter höga.
Himlen är nattsvart med en ensam stjärna fortfarande synlig men bedarrande och snart slocknad.
Då kommer mörkret vara totalt för även om stjärnan fortfarande lyser upp den vita stranden så kommer snart allt sköljas bort.
Jag står där ensam så som jag alltid levt mitt liv men nu är det för sent och paniken sprider sig.
Om några sekunder kommer vågorna slå ner och stranden, med mig ståendes där utan någonstans att fly, kommer för alltid att spolas bort.
När mörkret väl är framme och allt är borta kommer de som betraktar det hela på avstånd fråga sig själva; Kunde vi ha gjort något? Kunde vi ha skickat ut en livboj?
Jag skriker så högt jag bara kan, ingen reagerar och nu hör jag dånet av de analkande vågor som kommer släcka allt.

Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.