Sviklige Världens oundviklige Öd'-Dödlighets Sorg-Tröstande Liksång
Usle Mänskebarn betrakta
Märk och akta
Hur' ostadigt Världen står
Växel-skiftar fram-åt styrker
Viker
Fiker
Som Tid, Moln och blåst förgår.
Sol och Månen, alla Tusen'
Himmelsljusen
Gånga ner och åter opp;
Dag och natten,
Eld och vatten,
Gråt och skratten
Hava stadigt växellopp.
När som heta Elden slocknar
Vattnet tjocknar
Bliva kol ock kaller snö.
Snö blir väska,
Kolen beska,
Aska. Äska?
Vad som föds och ej mått dö?
Usle Mänske-Barn betrakta
vMärk och akta
Huru det i Världen går
Huru allt vad nånsin födes,
Gödes,
Ödes,
Ingen ting beståndigt står.
Djuren som på marken springa
Luft-fät kringa,
Fast de av en fri natur
Måst' likväl för Dödsens fara
Snara,
Vara,
Rädd's hund, bössa Nät och bur.
Fiskens grav (fast han kan flyta)
Är en gryta
Eller och en större fisk
Stora de var ljustror glimma,
Simma,
Rimma
Sällan om den fiskar, frisk.
Höga Trän som himlen hota
Fast de rota,
In till andra Världen ner
Fälla Höst-dags efter raden,
Bladen,
Staden,
Ser det liksom skogen ser.
Trägåls Trän de bära frukter,
Blomster lukter
(Gräset växer, vissnar bort)
Deras dem infödde Maskar
Fnaskar
naskar
In till trät och blomstret torrt.
Koppar som var man kan röna
Bliver Gröna
Järnet fräter rosten röd.
Gullet och dess blanka Syster,
Mister
Glister
Sitt, se här är och en död.
Dyra stenar fast de håla
Måste tåla
Döden, liksom malm och gull
Stenar spricka av hård vinter
Klinter
Flinter
Mur och gråsten bliva mull.
Tiden själv som är förliden
Är av tiden
Dräpt som är och födslen feck
Men vem är som suckand' klagar?
Dagar!
Jagar!
En var an, vart ögnebleck!
Ögnebleck, Ögnebleck, dimma, dimman
Timma Timman
Månen, Månen året år
10, 50, 100, Tusend
...
...
Till vår Evigvarlig vår.
Allt är vad som här kan finnas
Och besinnas
Vad som någon mågnsin vet
Obeståndigt: Mans Bedrifter
Skrifter
Grifter.
Stadig är Ostadighet.
Ty gör alla myckit illa
De som villa
Sörja denna lillas Död
Vilkens Själ ej sorg ej jämmer
Klämmer
Skämmer
Där han äter Änglabröd.
Lät ej pärletårar trinna
Strömlikt rinna
Vem som med sin Gud är nöjd
Han kan han vill som vårt mesta
Bästa
Fästa
Timlig sorg i Evig fröjd.
Såta kropp sov sött och stilla
Såta lilla
Trifald-salig stora Själ
In till Gud för E'er med gamman
Samman
.....
Var sist hälsat Far sist väl.
Aktivera autouppdatering av kommentar