Til Fader Berg, rörande Fiolen

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

 Nå skrufva Fiolen,
 Hej! Speman skynda dej.
 Kära Syster, hej!
 Svara inte nej,
 Svara Ja så bli Vi glada.
 Sätt dej du på stolen,
 Och stryk din Silfversträng;
 Röda stråken släng,
 Och med armen sväng;
 Gör ej Fiolen skada.
 Du svettas, stor sak,
 I Bränvin skall du bada;
 Ty under detta Tak
 Är Bacchi Lada,
 [V:ello] — — Ganska rigtigt,
 Ditt kall är vigtigt
 Båd för Öra, Syn och Smak.
  
 * * *
  
 Bland Nymphernas skara
 Är du omistlig man;
 Du båd vill och kan
 Mer än någon ann
 De unga hjertan binda,
 Och kärlekens snara
 På dina strängar står;
 Hvarje Ton du slår,
 Du et hjerta får,
 At konstigt sammanlinda.
 Just på en minut,
 Små ögon blifva blinda,
 Och flickorna til slut
 De bli så trinda.
 [V:ello] — — Hur du bullrar!
 Men Nymphen kullrar,
 Och du skrattar med din trut.
  
 * * *
  
 Jag älskar de sköna,
 Men Vinet ändå mer;
 Jag på båda ser,
 Och åt båda ler
 Men skiljer ändå båda.
 En Nymph i det gröna,
 Och Vin i gröna glas:
 Lika godt Calas,
 Båda om mig dras.
 Ge stråken mera kåda;
 Confonium tag där
 Uti min gröna Låda;
 Och Vinet står ju här.
 Jag är i våda.
 [V:ello] — — Supa, dricka,
 Och ha sin flicka,
 Är hvad Sancte Fredman lär.


Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.