Till Rosalie
Mot västans kyss och dagens blick
en nyssfödd ros sitt sköte räckte;
hon hundra rosors avund fick,
och hundra fjärlars kärlek väckte.
Hon blott åt en sin trohet gav:
han svor att henne evigt dyrka;
men när hans vingar föllo av,
föll ock hans fägring och hans styrka.
Ack stackars mask! vad överdåd!
han svor vad han ej hålla kunde:
hur billigt då, att hon sin nåd
åt andra älskare förunde!
Strax av de vissna blommors skara,
vars vackra ålder flytt sin kos,
Man hörde: "Kors! hur kan en ros
så trolös och så flyktig vara?"
Än mer att öka dess förtret,
hörs här en geting, där en humla
mot hennes fria seder mumla,
och prisa nässlans ärbarhet.
Men när hon leende försporde
vad skäl som deras ilska drev,
hon dubbelt flere sälla gjorde
och dubbelt mera vacker blev.
Ja le, ja le, min Rosalie,
åt dem som dina nöjen klandra.
Vad? Skall man för att lycklig bli
begära lov därtill av andra.
Förlåt, om Chloë i sin iver
mot dina vackra villor svär; -
Vad harm! det ej med henne är
som man så ljuvlig synd bedriver.
Förlåt om Damon, stackars man,
mot dina fel sin galla gjuter; -
betänk det är ju icke han,
som frukten av din svaghet njuter.
Ja följ dit kärleksguden leder;
förtro dig i hans ömma skygd;
att älska själv är all din dygd,
och vara älskad all din heder.
Låt dessa budord dig behaga:
men Rosalie, betänk vad skam,
om deras tolk behövde klaga:
"Jag gav dem åt en otacksam!"
De ljuva kyssar, ömma löjen,
som du din älskare förär,
ack! vet att dessa svaga nöjen
förmå ej fylla mitt begär.
De äro blomster som betäcka
den väg till Fröjas altar för;
men Sköna, Sköna! mån jag bör
till blomster blott min åtrå sträcka?
I templets helgedom förvaras
en skatt, som endast tankan ser;
lät den i dag, i dag, jag ber,
för mina känslor uppenbaras.
Då skall i druckna hjärtans yra
min sång din skönhet värdig bli:
då skall du, vackra Rosalie,
förevigas utav min lyra.
Aktivera autouppdatering av kommentar