Till fader Movitz, varutinnan han liknar honom vid ett skepp

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

 Kors, utan glas du ser ut, din kanalje,
 som ett rankigt skepp på böljan utan flagg,
 utan kopass och i brusande svalge
 strandat, plundrat, fullt av fattigdom och agg.
 stråken ... låt se ... ä masten, skeppet förer:
 Skjortan blir seglet, vimpeln nattkappan är —
 klippor och skär
 ä krogar här och där.
  
 Lik en shebeck, som i vågen arbetar,
 drives av och an, men stundom gör en lov
 och som i tusende vinklar uppletar
 ny förfriskning, kärl och tunnor, kap och rov!
 Jag är Neptun, som våg och seglen rörer;
 och denna Liljans krog är hamnen, jag tror.
 Och krögarmor
 hon är valfisken, bror!
  
 Lustigt plaisir ... Jag bara med dig skämtar!
 Här har du ditt glas — lägg ut! Nu vinden blås.
 Sök upp din grav ... snart grifteklockan klämtar,
 och din gamla brännvinsskuta hon förgås.
 Bacchus ditt skepp som redare tillhörer:
 änglarna bärga själen uti en slup.
 Sjunk i ditt djup —
 tag til valet en sup!

Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.