Trädet i norr
Jag är trädet i norr
Jag står i tystnad omsluten
av stark bark vid frusen kust.
Mina ord är få om inga.
Mina tankar desto fler.
Min kalla givakt bryts
endast av yxans taktfasta vassa vilja.
När människan lider nöd offrar jag mig
i eldens plågsamma hetta.
Ibland söker vinden mitt sållskap.
Vinden är en plågad själ.
Orolig och rastlös söker han vänner
i sin kalla dans.
Ibland är min förvirring stor.
Endast månens klara strålar leder mig rätt.
Jag lever där vintervinden sjunger längs lagt spår.
Kall dans i ensamhet.
Jag lever där kölden
river kinden och tårar ögat.
Jag lever
där kalla havsmoln fylls av mättat regn
vars vita tårar täcker skog och mark.
Mitt land ligger i norr där glädjen lyser i ripans öga
när vargen stoppar sitt steg i attacken.
Hur stor är inte min längtan efter solens återkomst!
Aktivera autouppdatering av kommentar