Ur askan

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

Ur askan reser sig minnet av
elden som brann
en stund, så försvann
en rök över slumrande dalar.
En bländande hågkomst som dröjer
sig kvar - en frid
i vindarnas tid
runt en lövsal där björkarna talar.

Ur askan lättar en flyende
dimma, en sort
som hastigt drar bort
och som lämnar ett dis över heden.
Då glöden har falnat och månen
går ensam på vakt -
det poeterna sagt,
lyser lycka i kärlekens reden.

Så glömmer vi orden som flyktar
 befriande rött
när drömmar som dött,
 förenas i trevande kyssar.
 Bara bloss vid en slocknande eld
nån sekund,
dela värme en stund
medan känslorna bökar och kryssar.

Ur askan
flyr
blott poetyder.


av Göran Hansson


Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.