Vänskap.

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök


Till min älskade vän!

Jag minns när
vi första gången träffades.
En tidigt morgonen, där
i ett hav av kunskap.

Högljud studentliv, tyst viskades
- Titta hur kungligt Hon glider.
Oanades spred du omkring
sofistikerad aura & en löftesrik iver.

Med dess ljuvliga strävan, kring
inte min senaste mode gir
utan den förföriska trolldryck
kallad Bildningens Elixir.

Om du bara visste hur frenetiskt,
jag, den ratade fula ankungen,
i smyg, studerade dig andäktigt
i skam och i hopp om.

Att min bottenlösa skräck,
nyfikenhet och kunskapshunger,
skulle bringa på fall spådd skrock
om ett ensamt liv i rensten och hunger.

Din generösa hjärta, allt ser
- Visst vågade jag mer
visa mig barnslig rudis
likväl min nakna själ.

Lyckorus, glädjetårar
trängs på... prekär.
Som få förstår du motsägelser
i min mångbottnade karaktär.

O min Älskade vän,
alltid uppmärksam, ser.
Titta, äntligen kan jag len
andas ut... blir hel!

Med dig är lätt o gråta...
skratten sådd...
”be”... gör hjärtan het.

Hurra, Hurra, Hurra!
Min älskade vän Ingrid
är ungt i sinnet
trots sina 80 år.


av Izabella Svenden (ris och ros)


Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.