Världsskymning

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

Skall bildningens med svett förvärfda skatt
     Förgås likt det Paris, som ännu kolar?
     Har Hämnarn blindt i vildars händer satt,
     Af lågor drypande, sin vredes skålar?

Du sjunker, sol! Den bländsyn Dikten målar,
     Med dig försjunker i gemensam natt.
     Till västerns kullar hastom att få fatt
     Ännu en sista af dess sneda strålar!

I skymningen re’n rör sig af och an
     En dimmig, tusenhöfdad Caliban,
     Lik dunster stigande ur katakomber,

Otålig arfving till kulturens arf,
     Naturlig son utaf ett tidehvarf,
     Då vetenskapen uppfann nya bomber.

28 Maj 1871.



Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.