Vårens hågkomst
Jag vände för ett ögonblick bort blicken
och du var försvunnen.
Jag blinkade och vinden tog tag
i min blå parasoll.
Jag lyfte en tanke
men orden var borta -
och gul sjönk så solen vid min horisont.
Så var du då borta som tiden gled undan
som drömmar i gryning.
Så virvlade sanden och träden stod gråa
i sommarens ljus.
Så gled du ur etern
som ett TV-program -
där allt blev på allvar men bara på skoj.
Jag låtsades trolla med
stunden som hoppfullt glänste,
och då fanns du där med
djupblåa vattniga ögon.
Som vårrika regnet
i mitten av maj
när häggblom möter mognad
och syrénknopp är ny.
Där ser jag i ljuset den blossande kinden
och smeker densamma.
Där hälsar jag ögon som blickar tillbaka
och vinden känns varm.
Där är vi tillsammans
som daggen på bladet -
och röd bryter gryning mot tallen i öst.
Jag vände bort blicken ett kort andetag
och du var försvunnen.
av Göran Hansson
Aktivera autouppdatering av kommentar