Valsen.
Se på Lina där i valsen!
Gud, att jag ej valsa kan!
Hur den djärfve ser på halsen,
Ser än längre ned, min sann!
Hur han trycker hennes fingrar,
Dem jag aldrig kommit när!
Hur sin andra arm han slingrar!
Men – hans rättighet det är.
Hur han låter handen fara
Sakta upp och ned igen!
Skulle jag det våga bara,
Blef hon aldrig mer min vän.
Hur han dricker hennes anda,
Lyfter henne högt och bär!
Han kan göra allehanda,
Ty – hans rättighet det är.
Konstigt går det till på jorden!
Hemma Lina är så blyg,
Så i gärningar som orden,
Och sig sveper in i tyg;
Men på baler inför hundra
Kryper puppan ur sitt skal.
Dock – det bör mig ej förundra,
Hon har – rättighet på bal.
Aldrig Lina mig förlåter
Minsta frihet, som jag tar.
Men med denne herren åter
Hvilket tålamod hon har!
Knappast vet hon hvad han heter.
Bäst, jag går, jag arme man!
Jag har inga rättigheter,
Ty jag icke dansa kan.
Aktivera autouppdatering av kommentar