Vandringen min räddning?
Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök
Det är en ny dag, fast gammal är sorgen
Som vanligt, ensam, längst stigen...
Ack va dan denna eviga trötta orken...?
Vill inte tänka, hjärnan bara ödesdiger...
Hjäälp mig! nån bara, Livet ger mig korgen
Så vanskligt, tillvaron, så efterbliven...
Min älskade son, snälla, hata inte mig!
Ty jag önskar bara närhet, båda våra liven...