Vauxhallen
Vauxhallen börjas, min bror.
Mängden är talrik och stor:
fladdrande lockar,
mångfärgade vippor,
fröknar i flockar,
vestaler i knippor,
jämlikhet, kvalm och musik,
glasser, förkylning, hektik.
Frillor och fruar och fri republik!
Friheten bor i vårt land:
drängar bland stjärnor och band!
Vila och vandring
och små reflexioner,
bifall och klandring
på dräkt och personer!
Gummor i styv konkarong,
döttrar i trängtan och tvång ...
skall då den balen ej börjas en gång?
Stanna, min vän, om du vill ...
se, vilken dråplig kadrilj!
Se den senjören
med sprattlande vador!
Känn den odören
av mysk och pomador!
Väpna ditt öga med glas:
se, vad den nymfen har grace ...
kinder av safflor och barm av karkas.
Himmel, nu mörknar vår sal!
Skumrasket skymmer vår bal ...
Knuffar och hinder,
malis och flöretter,
flottiga kinder
och os av kotletter ...
Äntlig ett månsken av ljus ...
kackling och buller och sus,
ledsnad, utdunstning, behov utav snus.
Trängseln nu gör mig förtärd ...
Vauxhall, du liknar vår värld:
mänskan där fiker
och svettas otroligt,
väsnas och skriker
och tror sig ha roligt,
tråkar i stoj och besvär,
knotar, fronderar och svär,
men ej dess mindre ... så gärna är där.
Aktivera autouppdatering av kommentar