Vauxhallen

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

Vauxhallen börjas, min bror.
Mängden är talrik och stor:
      fladdrande lockar,
      mångfärgade vippor,
      fröknar i flockar,
      vestaler i knippor,
jämlikhet, kvalm och musik,
glasser, förkylning, hektik.
Frillor och fruar och fri republik!

Friheten bor i vårt land:
drängar bland stjärnor och band!
      Vila och vandring
      och små reflexioner,
      bifall och klandring
      på dräkt och personer!
Gummor i styv konkarong,
döttrar i trängtan och tvång ...
skall då den balen ej börjas en gång?

Stanna, min vän, om du vill ...
se, vilken dråplig kadrilj!
      Se den senjören
      med sprattlande vador!
      Känn den odören
      av mysk och pomador!
Väpna ditt öga med glas:
se, vad den nymfen har grace ...
kinder av safflor och barm av karkas.

Himmel, nu mörknar vår sal!
Skumrasket skymmer vår bal ...
      Knuffar och hinder,
      malis och flöretter,
      flottiga kinder
      och os av kotletter ...
Äntlig ett månsken av ljus ...
kackling och buller och sus,
ledsnad, utdunstning, behov utav snus.

Trängseln nu gör mig förtärd ...
Vauxhall, du liknar vår värld:
      mänskan där fiker
      och svettas otroligt,
      väsnas och skriker
      och tror sig ha roligt,
tråkar i stoj och besvär,
knotar, fronderar och svär,
men ej dess mindre ... så gärna är där.

(1796)


Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.