Vi släpade sten i Sahara

Du döende vårbleka dager
jag ville min själ finge flykta med
då från jordens elände du drager.
Mot ett vårljus som nyss i ändlöshet skalv
våra händer vi sträckte veka.
Nu över oss spännes ett glassprött valv
där stjärnorna glimma bleka.