Vid Rånö ström

Vid stranden af Rånö ström,
där älfvor till dansen gånga,
jag drömde så fager en dröm —
en dröm bland drömmar många.

Midsommarnatten drog
som ett flor öfver mark och ängar;
näcken i säfven slog
sakta de klingande strängar.

Gick jag å villande led
af tonernas trollmakt bunden;
då såg jag, hur skogsfrun skred
i sitt gröna dok genom lunden.

Och var det ej skogens fru,
så var det en jordisk kvinna;
jag såg som i dröm ännu
hennes lätta fot försvinna.

Och var det ej skogens rå,
så var det den vänaste tärna;
natten ej hunnit förgå,
så lät hon fånga sig gärna.

Och var hon mig huld en gång —
jag kan henne aldrig glömma!
Och blef icke drömmen lång,
den var dock så ljuf att drömma.