Vid tillfället av den bedrövliga händelsen

Jag såg en vacker fröken dånad ...
      det hjärtat skar.
Jag trodde Parcens sköra spånad
      till ända var.
Man skrek på allt vad doktor heter,
      ja, gruvligt skrek,
man kom med eau de luce och eter ...
      och döden vek.

Vad var, som snart uti hans boja
      den sköna bragt?
Jo, hennes kära papegoja
      i kattens makt!
Som duvan, jagad utav höken
      i blodig vals,
skrek hon och föll i knät på fröken
      med biten hals.

O syn av fasa, syn av smärta ...
      vad sorgerop!
Vad underverk, att frökens hjärta
      än höll ihop!
Ack, Dora, att så snart du råkat
      i Stygens älv,
du, som med samma visdom språkat
      som fröken själv!

(1814)

Sortera efter datum Sortera efter poäng

Aktivera autouppdatering av kommentar

Lägg till din kommentar

Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.