Vildfågel
Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sökHan skakar sin skiftande fjäderdräkt,
Med stormen, med elden hans själ är släkt.
Vildfågel älskar ej fälten,
Men bergens molniga bälten.
Vildfågel badar i sunnanvind
Och ser mot solen och blir ej blind.
Hvad fagra kuster mot honom lett!
Allt har han njutit och allt han sett.
Så fri som han är väl ingen:
Hvart helst han vill, dit bär vingen.
Vill han, så dväljs han i norrskensljus,
Vill han, så lyss han på palmers sus.
Må andra fostra gulnäbbade små
Och bygga ett näste och släpa strå --
Vildfågel har intet näste,
Han älskar himmelens fäste.
Vildfågel har ej bo eller vif,
Vildfågel har dock ett härligt lif!
Aktivera autouppdatering av kommentar