Elegi öfver slagsmålet på Gröna Lund

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

 Gråt, fader Berg, och spela —
 din pipa sorgligt stäm
 och röret kläm!
 Mitt bröst kan ingen hela:
 det frustar öl och märg.
 Blås fader Berg!
 Märk: denna stora stuga,
 du full af flickor minns,
 är nu så tom att knappt en enda fluga
 uti taket finns.
 Här syns ej Jergen Puckel mer med hatten buga
 som en prins.
  
 Här syns ej bord och bänkar,
 blott dörrar utan lås.
 Din pipa blås!
 Där förr sågs glas och skänkar
 och bröder stå i ring,
 syns ingenting.
 Där förr du stod til vänster,
 och på ditt valdthorn gol,
 nu synes bara sönderslagna fenster
 och en gammal stol.
 Här fåfängt spelmän nånsin vänta fler förtjänster
 med fiol.
  
 Där förr hvar tilja darra´
 vid stampning, larm och dån
 syns ej en spån.
 De murkna plankor knarra,
 och skorsten sviktar nu.
 Blås, kära du!
 Där förr man såg trumpeter
 ur fenstren stickas ut,
 syns trasor af gardiner och tapeter
 fläkta hvar minut.
 Och fåfängt ser man hästar, vagnar och karreter
 vid hvar knut.
  
 När bröder ej förlikas,
 plär leken lyktas så...
 min rygg är blå.
 En örfil kan undvikas,
 när som man ingen ger.
 Blås inte mer!
 Hvar en ej mer må dricka,
 än honom är beskärdt,
 ty i korpralens kanna näsan sticka
 det är inte värdt.
 Och aldrig nånsin dansa med en annans flicka
 har jag lärt.

Fredmans epistlar (Carl Michael Bellman, 1790)


Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter