Fienden

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

En storm var min barndom, mest mörknande, hård,
som av solljus blott sparsamt ibland lystes opp.
Och åska och regn i min rosende gård
ha skövlat och brutit var lovande knopp.

Nu se, över landen står höstmånen full,
och plöjning och harvning må fort bliva av,
att luckra på nytt denna regndränkta mull,
där silande rännil grävt grav invid grav!

Hur skola de rosor jag drömt om, på nytt
i jord som är ursköljd av floden som flytt
kunna finna sin hemliga, närande saft?

O ve! Tid förtager vårt liv allt dess mod!
Det mystiska Onda städs åter vår kraft,
och avlar och närs i vårt utspillda blod!



Baudelaireöversättningar (Dan Andersson)

Källa: Samlade skrifter. Minnesupplaga, Tidens förlag, Stockholm, 1930. I dessa översättningar ingår:

Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter