Klagan över Critons död

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

akad. sekreterare Carl Klingenberg d. 17. Juli 1757

 Så är det enda från mig taget,
 Som jag av jordiskt allt begärt!
 Mitt liv jag som en börda dragit,
 Och tusen plågor hjärtat tärt;
 En vän var lämnad till mitt stöd,
 Min hjälp, min tröst i all slags nöd,
 Som mig förmildrat världens plågor.
 Nu är mitt ankar brutet av,
 Nu slås mitt skepp av tusen vågor
 Och mäktar dock ej gå i kvav.
 Du känsla, som min plåga våller,
 Ack, domna bort, du mer ej tål!
 Du kraft, som livet sammanhåller,
 Ett olycksliv, ett sorgers mål,
 Försvinn och stanna i ditt lopp
 Och låt en sansning höra opp,
 Vars ömhet ingen kan uttala.
 Du känsla och du tankefart!
 Skall ej en söt, en evig dvala
 Försätta dig i lugnet snart?

Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter