Sonet 131

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

Du är så grym som stolta qvinnor bruka,
När de fått skönhets gåfva på sin del;
Du vet, att för min själ, den kärlekssjuka,
Du är den skönsta, dyraste juvel.

Dock säger mången, som din min betraktar,
Dess makt att väcka kärleksqval är klen.
Att säga, det är falskt, jag väl mig aktar,
Fastän jag svär det för mig sjelf allen'.

Och för att visa, att ej falskt jag svurit,
Ha tusen suckar, blott jag tänkt på dig,
En på den andra följt och vittne burit,
Att du, fast svart, är skönast dock för mig.

Svart, är du blott i hvad du handlar galet,
Deraf, jag tänker, kommer väl förtalet.