Vackert väder

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

 Klar låg himlen över viken,
 solen stekte hett,
 och vid Haga ringde Hagas
 gälla vällingklocka ett.
 Brunnskogs kyrka stod och lyste
 som en bondbrud, grann och ny.
 Över björkarne vid Berga
 som ett hattflor på en herrgårdsfröken
 svävade en sky
 
 Och som jättelika nämndemän,
 samlade till häradsting,
 stodo skuldra emot skuldra
 mörka höjder runt omkring,
 och som högtidsklädda långskepp
 summo Värmelns holmar fram,
 över stäven susa granar,
 alar susa över toften,
 tallar över akterstam
 
 Gamle Hurra stod på branten
 vid sin stugudörr,
 kanske i hans gamla hjärta
 lyste solen, lyste livet
 litet varmare än förr.
 Gamle Hurra, gamle Hurra,
 kanske tänkte han som jag:
 det är ändå skönt att leva
 - vilken strålande, orimligt
 obeskrivligt vacker dag!
 
 Men vad är det, hör, det fnissar
 bortom holmarne vid näset,
 vad är det för sällsam låt?
 Är det flickor som i viken bada
 eller är det
 flickor i en båt?
 Tio vita frökenhattar
 stucko plötsligt fram ur vassen,
 just där sundet vidgar sig,
 tio skadeglada halsar
 skrattade åt mig
 
 Jag blev verkligen förargad
 över denna skrattsurpris
 men jag rodde ändå ditåt,
 mitt i skocken satt ju själva,
 själva självaste Alice.
 Och jag reste mig i båten
 och jag tog ett tag åt mössan,
 ett förläget tag,
 och jag rodnade och sade:
 det är utmärkt vackert väder,
 vacker väderlek i dag!
 
 "Mycket sant och mycket snillrikt,
 bravo, bravo, bravo, bra,
 högst poetiskt, sant och snillrikt,
 högst poetiskt, hahaha,"
 skreko alla flickorna,
 och de öste vatten på mig
 och Alice var obarmhärtig,
 hennes hjärta var som is,
 och jag snubblade i båten
 och jag föll på knä och sade
 smärtefullt på Cæsars vis:
 även du min, även du min,
 även du, Alice!

Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter