Champagne-ruset
Skalden må sjunga om »sferers musik»,
Där som han sitter och torkar!
Jag vet en bättre, som väcker upp lik,
Den utaf flygande korkar.
Pang!
Lyssna ej längre till sferernas klang!
Korken, mot flaskan nu gniden med yra,
Bilfve din lyra!
Ha! när du dricker, du först blir poet;
Rimmen då aldrig dig tryta,
Komma så tjockt i oändelighet,
Likt dessa pärlor, här flyta.
Vet:
Utaf champagne blir hvar mänska poet!
Glaset, så djupt, är för alla de sälla
Helikons källa.
Lyster mig nu till att sjunga en stump;
Lyssnen på berg och i dalar!
Bröder! förnimmen champagnens triumf,
Det är champagnen, som talar!
Skål!
Präster i kappor och männer i stål!
Inför champagnen vi alla ä’ lika,
Fattiga, rika.
Bort nu med afund och tvister och gräl!
Allt utom glaset vi glömme!
Glädje sig gjute i hjärta och själ.
Vinet i struparna strömme!
Jord!
Skön är du långt öfver människo-ord;
Här flyga kärlekens,kuttrande dufvor,
Där hänga drufvor.
»Se, hur de rörliga pärlor förgå!
Likaså glädjen», man säger.
Månne, o bröder! ej sorgen också?
Fast man på guldvikt den väger. –
Hej!.
Aldrig vi klandre det öde, o nej!
Hvilket så huldt låter ändå oss känna
Stunder, som denna.
Än en butelj af den kostliga våg!
Hörden I bara på smällen!
Sedan till flickan man ställe sitt tåg;
Lidet det är uppå kvällen.
»Stopp!»
Säga dock benen, när jag vill stå opp.
Tanken är redig, – så vill jag då skicka
Den till min flicka!
Aktivera autouppdatering av kommentar
Anonym användare (d475b8513a)
Permanent länk |