Läroboken

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

  Magistern må hänga sin näsa
I boken och läsa och läsa,
Tills hjärnan kan spricka af vett
Och kroppen försmälta af svett!
Men jag lärt att visheten söka
Förutan att just bli en tok;
Ty vill jag min lärdom föröka,
Är – bålen min endaste bok.

  Hur nöjsam den boken mot dessa,
Som endast förbrylla ens hjässa,
Att den blir en skräplåda lik
För glosor och matematik!
Hur lätt att dess innehåll fatta!
Det ligger så öppet för hvar.
Nog högt man dess stil ej kan skatta,
flytande, vacker och klar.

  Man henne omöjligt kan klandra
För torrhet, som så många andra.
Båd’ saftigt och spirituellt,
Allt däri oss lifvar så sällt;
Allt slukas begärligt och ledigt,
Men kraft det ej saknar likväl;
Ett hufvud, som icke är redigt,
Kan däraf bli tyngre, min själ!

  Min bok väl mitt ansikte tecknar,
Men icke så där att det bleknar
Och hälsan från kinderna flyr,
Liksom hos en lärdomsmartyr.
Nej, härligt båd’ kinder och käftar
Ses skifta i rödt och i blått,
Och blotta min åsyn bekräftar,
Hur djupt i mitt ämne jag gått.

  Bokmalen går på oförtrutet
Att ändtligen hinna till slutet;
Min bok är dess mera mig kär,
Allt såsom hon drygare är.
Hvar gång jag min läslust har mättat,
Vetgirigt på henne jag ser.
Och ropar, med bröstet helt lättadt:
»Ännu, gudskelof! finns det mer.»

  På sistone vill jag nu prisa
De sanningar, djupa och visa,
Som äfven jag hämtat därur
Om människa, värld och natur.
Jag lärt mig, hur lätt man kan falla,
Hur svårt att sig resa det är,
Har man ej en vän att åkalla,
När hjälplös man ligger och svär.

  Jag funnit man dock kan sig lära
Helt mycket att tåla och bära.
Är kalken än aldrig så lång,
Så kan den väl tömmas en gång.
Och människokärlekens lycka
Den boken beständigt mig ger;
Jag broderligt önskar få trycka
All världen, blott jag i den ser.

  Och detta jag lärt om naturen,
Att mänskan sig skiljer från djuren
I mycket, dock mest däruti
Att full hon allena vill bli.
Den satsen, jag funnit, ej ljuger,
Att jorden går kring på ett ben;
Men om mitt planet-system duger,
Vi äga sju solar för en.



ifrån Dikter af skämtsamt slag av Wilhelm von Braun


Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.