Den älskades närhet

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

Jag minnes dig, när solen eldigt strålar
     Mot hafvets bryn;
Dig, när i källor månens bild sig målar
     Ur aftonskyn.

När dammet där på fjärran vägen sväfvar,
     Än ser jag dig;
Jag ser dig, när i mörkret vandrarn bäfvar
     På oviss stig.

I böljans susning, när hon slår mot grunden,
     Blott dig jag hör.
Jag ofta lyss, när ej i tysta lunden
     Ett blad sig rör.

Hos dig jag är -- fast skild af land och vatten,
     Du är mig när.
Nu sol går ner -- o att med stjärnenatten
     Du vore här!



Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.