Den älskades närhet

Jag minnes dig, när solen eldigt strålar
     Mot hafvets bryn;
Dig, när i källor månens bild sig målar
     Ur aftonskyn.

När dammet där på fjärran vägen sväfvar,
     Än ser jag dig;
Jag ser dig, när i mörkret vandrarn bäfvar
     På oviss stig.

I böljans susning, när hon slår mot grunden,
     Blott dig jag hör.
Jag ofta lyss, när ej i tysta lunden
     Ett blad sig rör.

Hos dig jag är -- fast skild af land och vatten,
     Du är mig när.
Nu sol går ner -- o att med stjärnenatten
     Du vore här!

Sortera efter datum Sortera efter poäng

Aktivera autouppdatering av kommentar

Lägg till din kommentar

Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.