Den barn- och faderlöse
Grossören Thrög, en miljonär,
I stadens skönhet blifver kär,
Samt köper flickan för kontanter
Af hennes hulda anförvanter.
Så furstligt snart ett bröllop står,
Och Thrög en gyllne vagga får
Af svärfar då, som hemgiftsgåfva;
Men den blef tom beständigt dock,
Fast Thrög, som var båd’ rik och tjock,
Var ytterst flitig i att sofva.
Hans vänner sade slutligt nu,
När så förflutit åren sju:
»Hur hårdt, att ej din vackra fru
Dig fadersfröjden vill förunna!
Vi sådant ej begripa kunna,
Och därpå undrar hela sta’n.»
»Jag undrat själf af bara fan», –
Sad’ Thrög – »men, sen I, här om da’n,
Så frågte jag min mor om saken,
En morgon, se’n jag nyss var vaken,
Och gumman gaf mig detta svar:
»Du brås på salig Thrög; din far,
Som äfvenledes – barnlös var.»
Aktivera autouppdatering av kommentar