En olyckshändelse.

   Vid skimret utaf Frejas stjärna
En helig aftonstund
Gick Vilhelm med sin hulda tärna
        I grönan lund.

   Och heta Vilhelms kyssar brunno
På flickans purpurmund.
De brädden af en afgrund hunno
        I grönan lund.

   Den stora faran de ej sågo;
Det var ju – aftonstund;
Men snart i – afgrunden de lågo
        I grönan lund.

   En lärdom man af detta tager,
Som nyttig är och sund:
»I älskande! gån blott vid – dager
        I grönan lund!»

Sortera efter datum Sortera efter poäng

Aktivera autouppdatering av kommentar

Lägg till din kommentar

Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.