Ett ridparti vid ett bad.
Sprättar utaf gammal adel!
Re’n det unga, täcka kön
Färdigt är att gå i sadel,
För att göra nya rön.
Kasten på er släpmundering!
Svärten öfverläppens fjun!
Fort – till arbetskommendering!
Lyd den kallande basun!
Se, de komma! Hvad superba
Hjältar på kurtisens ban’!
Hör, hur de med rena verba
Läspa: ta mej tusan fan!
Riddarn måste sömn försaka
I den sköna morgonstund.
Han får arbeta och vaka,
Han får slita som en hund.
Värst dock bland arbeten alla
Är att akta på en mö,
Hindra henne från att falla,
Från att stöta sig och dö.
Hellre ginge jag att röra
Spaden om i en kanal,
Än att på en hästrygg föra
Bräckligt gods kring berg och dal.
»Godset» kommer! Dräkter sida
Fladdra magra former kring.
Att man slösar tyg så vida,
För att dölja – ingenting!
Godset stannar, – bugning, krusning,
Som det brukas här i Nord.
Idel pladder och förtjusning,
Liten mening, stora ord!
Nyheter, den rara skatten,
Samlas nu i hastighet,
En har bullrat starkt om natten,
En har syndat mot – diet.
Gikten en baron har smärtat,
Hållkarln mist sitt ena ben.
Btr har ondt i hjärtat,
Brn – af »rummel» klen!
Ack, men de förråder rika
Räcka icke evigt till!
Kampar gnägga, damer skrika,
Herrar hojta: Ptro, stå still!
Chefen för den riddarskaran
Kommenderar uppbrott nu.
Han har ofta lekt med faran
Och han är så god som sju.
På en utsvält bondekratta
Lyftes en grefvinna opp.
Kunde djuret endast skatta,
Hvilken ära sker dess kropp!
Där en liten likblek fröken
Under känslosamma skri
Gör de fåfänga försöken
Att i sadeln stadig bli.
En mamsell med »hundra tusen»
Höjs på tio armar där
Närmare mot himlaljusen,
Ty »la Reine du bain» hon är.
Ack, hvad guld förmår att lifva
Den tappra arbetstropp!
Häst hvar sprätt väl ville blifva,
Fick han bära summan opp.
Ändtligen är tåget färdigt:
»Arbetskommendering, marsch!»
Kurtiseren nu ihärdigt,
Tappra söner utaf Mars!
Visen er, på berg och branter,
Som de svagas starka stöd!
Eder vinning blir kontanter, –
Lycka då till – dagligt bröd!»
Aktivera autouppdatering av kommentar