Födelsedagar i September

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

I.[redigera]

Då denna kära dagen
Rann upp för oss i fjol,
Han kom med mycket vatten
Och mycket litet sol.

Hur Brentas böljor stego!
Hur regnet öste ner!
Uti ett litet sjukrum
Steg oron ännu mer.

Men våndan fick en ände
Och solen täcktes le.
Vi kunde tacka himlen
Att än vi voro tre.

Nu dagen grytt vid Elbe
Med sol och silfverskratt;
Den springer högt af glädje
Som blek på armen satt.

Nu kinden ler af hälsa
Ur hårets gyllensky,
Nu är det liten broder --
En titel som är ny!

Den lockige Carlino
Fått hjälp af en diskant,
Den lilla Fiorentina,
En menlös gratulant.

Liksom en dunvarm svala
Mot hemmets trygga vägg,
Hon till mitt bröst sig trycker
Med tag i hår och skägg.

Den ena runda handen
Med fyra gropar i
Fått fatt i detta papper
Och vill ej låta bli.

Jag tror att hon vill säga:
»Det här är ingenting,
Min egen ljufva moder,
Men se dig blott omkring!

Ȁr hemmet icke vackert?
Är det ej gladt och ljust?
Och tänk, vi äro fyra --
Säg, är du ej förtjust?»

Ja, detta lilla fyrtal
Är summan af min sång;
För dess förenta hjärtblad
Hvad är väl världens gång?

Hvad lycka skall jag önska
Åt den som jag har kär?
Den eftersökta gästen
Hon är ju redan här!

Se, väpplingens orakel
Har sin fullbordan nått:
I boet sitta fyra,
Och där är varmt och godt.

26 Sept. 1883.


II.[redigera]

Välkommen September
Med frukter och frid,
Det mognade årets
Belönande tid!

Bland kärfvar och klasar
Bor grönskan än kvar,
Ej fagrare var hon
I försommardar.

Jag bringar hvad året
Och hjärtat ha bäst.
I dag skall han firas,
Min käraste fest.

Ur brännande solglöd
Och hagel och regn
En skörd här är bärgad
I skyddande hägn.

Jag bringar min älskade
Drufvor och ax.
Den grund där de vuxit
Hon känner den strax:

Hon sett att mot stormen
Än axet bestod,
Att glöden ej torkade
Drufvornas blod.

Jag bjuder min älskade
Kyssar och ord,
Jag bjuder det bästa
Jag äger på jord.

Se, två amoriner
Till hjälp här jag har,
Med skänker i famnen,
Det sötaste par.

Här kommer med guldax
En yr liten skalk,
Med purprade läppars
Ambrosia-kalk.

Här kommer med drufvor
En liten också,
Så nedtyngd af kyssar
Att knappt hon kan gå.

Vi komma, vi smeka,
Vi jubla med fröjd
Vår tacksamma glädje
I himmelens höjd:

Välkommen September
Med frukter och frid,
Det mognande årets
Belönande tid!

26 Sept. 1884.



Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.