September

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

Min älskade, jag tycker
Vi stå högst på ett berg
Och blicka kring ett landskap
I varm septemberfärg.

I eftermiddagsskimmer
Det hägrar för vår syn
Med skog som börjar skifta
Lik guld- och purpurskyn.

Ur daln, där nyss vi stodo,
I täflan klinga opp
Två glada barnaröster
Mot oss på kullens topp.

De små ha blifvit efter;
De dröjt att plocka bär
Och vackra granna blommor,
Där kullen uppåt bär.

Men deras röster följa
Ur fjärran friskt och klart,
Då vi beträda stigen,
Som för från toppen snart.

Min älskade, hur ljufligt
Att vandra hand i hand
I blid septemberdager
Ner uti ålderns land

Och höra huldt bakom oss
Vår egen ungdoms fröjd
I dessa båda stämmor
På väg mot lifvets höjd!

26 Sept. 1891.



Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.