För första gången
Vid fyllda sexton, yr och nätt och smal,
Jag med min mor i Trosa var på bal
För första gången.
Strax omgafs jag af herrar, visst ett tjog.
Hvad jag var säll, som mig beundrad såg
För första gången.
En liten löjtnant, så gudomligt söt,
Mig lärde inse, hvad mitt hjärta tröt.
För första gången.
Förd af hans arm i valsens yra ring,
Jag drömde vaken underliga ting,
För första gången.
Och när till mig han hviskade, så varm,
Oroligt höjde sig min hvita barm,
För första gången.
Vid balens slut jag kände mig så matt,
Så sorgsen, och jag fick en sömnlös natt
För första gången.
Min löjtnant kom dock snart uppå visit,
Och jag af glädje blef båd’ röd och hvit,
För första gången.
Min söta mamma uti köket var,
Och jag satt ensam med en vacker karl,
För första gången.
Han var för söt! Mitt hjärta stod i brand
Och jag lät honom trycka få min hand,
För första gången.
Se’n bad han om en kyss. Att neka var
Mig rent omöjligt – och han fick ett par,
För första gången.
Gud vet, hvad han ej fått, ty jag var rörd!
Men nu kom mamma in och jag blef störd
För första gången.
Och ofta, allt för ofta, kom han nu ...
Sist bad han om och fick – ett rendez-vous
För första gången.
Väl stridde jag, som plikten föreskref,
Men fåfängt, snart jag öfvervunnen blef,
för första gången.
Jag svor en ed att dit ej mera gå,
Men bröt den genast, dagen däruppå,
För första gången.
Snart for min löjtnant, lika falsk som söt,
Och jag, förtviflad, dränka mig beslöt
För första gången.
Det blef ej af, ty sjölös är vår ort,
Men mamma sade; »Barn, hvad har du gjort
För första gången.»
Af sorg förbleknade min fagra kind
Och jag till julklapp fick – ett litet »Kind»,
För första gången.
Med falskhet alla männer umgås blott
Och fordra mer, så snart de något fått
För första gången.
Ta’n varning utaf mig, I systrar små,
Och låt dem ej det allra minsta få
För första gången!
Aktivera autouppdatering av kommentar