Flickan förklädd till officer.

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

   Stark du står, liksom en här,
Ännu aldrig öfvervunnen.
Hannibal! statt stilla här!
Unge Scipio är funnen.
Hvita barmen, hvad den sväller
Full af lust till manlig strid!
Du ej springer, när det gäller,
Ty din makt är himmelsvid;
Har du ej, lik David, slunga,
Till att fälla jättar ner,
Har dock Gud dig gett en – tunga,
Som besegrar ännu fler.
Du en stad i eld kan sätta
Med din blicks artilleri.
Du har ock husarer, lätta,
Uti kindens bryderi;
Se, de jaga! röda, hvita,
Liksom faran vore skämt,
Och de skälmarna beflita
Sig att göra fångar jämt.
Ack! men i de glada löjen
Bor dock kärnan af armén.
Er för öfvermakten bojen,
Bröder! – Jag är sårad re’n.
Omotståndliga hjältinna!
Jag förblöder mer och mer;
Rädda mig! – och låt mig finna
Lifvet i ditt högkvarter!



Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.