Folkets sångmö
Ädla svenska sång!
Längtan görs mig lång
Efter dig i tidens split och kval.
Vilda blommor små,
Låt en fläkt mig få
Från er glömda, furumörka dal!
Allt hvad flärden vill
Kan jag utantill,
Allt som smeker konstlade begär.
Ack, när skall jag se
Folkets sångmö le,
Hon som själf ej vet hur skön hon är!
Litet barn, i skog
Än hon dväljes nog
Just där smultron tätast stå ihop;
Härmar vallhjons-låt,
Ömsom skratt och gråt,
Hör i hagen gökens fjärran rop.
Men jag spår att snart
Mornad underbart
Står en mö med styrka och behag.
Snart en vår skall gry,
Då hon syns i by
Som en majbrud på sin bröllopsdag.
Icke herrekif,
Folkets eget lif
Skall hon sjunga mellan fjäll och älf.
Folkets egen håg
Skall i diktens våg
Återse och återfå sig själf.
Dans på logarne,
Doft i skogarne,
Sommarnattens halfdagstrolleri,
Forsens strömkarlsspel --
Allt skall bli en del
I en svensk, en hjärtemelodi.
Ädla svenska sång,
Vakna upp en gång!
Andra brunnar nog vi öste ur.
Glad jag tystnar då
För att höra på
Unga ljud af känsla och natur.
Aktivera autouppdatering av kommentar