Gothik
Såg du det gamla Strassburg?
Steg för din tjusta syn
Luftiga Münster-tornet
Växande upp i skyn?
Blicken, som återkommer
Yr af sin himmelsfärd,
Ser sig ej mätt på fotens
Mejslade bildervärld.
Erwin, den ädle mästarn,
Började tåligt from
Forma i gråa stenen
Skogar af blad och blom.
Andra i samma starka,
Glödande tidehvarf
Togo af föregångarn
Mejsel och tro i arf.
Hundra och åter hundra
Fot bortom ögats gräns
Ännu i minsta prydnad
Mästarehanden känns.
Mången förträfflig konstnär
Här i förgätna år
Skapade tyst och träget
Bilder, dit blick ej når,
Slösade osedd skönhet
Högt ofvan jordens mull,
Villigt sitt namn åt glömskan
Gaf för det helas skull.
Generationer sträfvat
Så mot ett enda mål:
Spetsen, där mödan hvilar
Ut vid sin tros symbol,
Spetsen, där gyllne korset,
Tvaget i eterns älf,
Firar det helas seger
Öfver ett jordiskt själf.
Dårskap! så menar tiden,
Färdig att allt bele;
Eljest det kallats fordom
Lefva för en idé.
Aktivera autouppdatering av kommentar