Grossörn.
Hvem är det, som träder så stolt genom dörrn?
Jo, käraste hjärtans, jo det är grossörn,
Som stod bak disken
Och sålde fisken
Här fordom i boden vid närmaste hörn.
Den tiden så smög han så tyst som en katt,
Och krokig var ryggen och ögat var matt,
Men fingerklådan
Till penninglådan,
Den gjorde hans uppkomst, hur nu det var fatt.
Patronen i bordet snart vantarna slog.
Betjänten, hur lustigt! – hans rörelse tog.
Men hvad som gjordes,
Han aldrig tordes
Se bort från den proppade lådan, – allt nog!
Med peppar och stockfisk och fetsill och smör
Ofantligt briljanta affärer han gör,
Och köper skutor
Och gifver mutor
Åt herrar tullnärer, – blir snart en grossör.
Nu är han en dryg och en väldiger man;
Bär vasen om halsen så godt som en ann’.
Hvad fingerklådan
Till penninglådan
Kan hjälpa en stackare uppåt, min sann.
Aktivera autouppdatering av kommentar