Horoskopet
Då mamma vid sin spiselbrasa
Har nickat till midt i en bön,
Jag korten tar -- sy är min fasa! --
I korten gör jag framtidsrön.
Väl mamma sagt: »ej syndigt gyckel fresta!
Hin Ondes svek dig lurar lätt.»
Men jag är ung -- och korten spå det bästa!
För korten de ha alltid rätt!
Nå, kärlek eller äkta lycka?
Få se, hvad däraf blir min lott:
Min älskling reser, kan jag tycka.
En hjärterknekt! -- Han bådar godt!
Men för en änka i sin tro han sviktar --
Ha, otack det är världens sätt!
Jag nunna blir -- en hygglig pater biktar ...
För korten de ha alltid rätt!
Men ruterkung vid klosterluckan
Får sikte på mig någon dag,
Rörs af min fägring och min suckan --
Och hurtigt enleveras jag.
Jag dukar under för hans höghets skänker,
Och han mig etablerar nätt!
Jag är hans drottning, när sig skymning sänker --
För korten de ha alltid rätt!
Ut till sitt lustslott fursten för mig;
Förtalet likafullt mig minns.
En mörk ibland visiter gör mig:
Det kommer ut -- farväl, min prins!
Jag mister en, men jag får tolf tillbaka,
Jag dygdig är, liksom kokett:
Den grymma blir ett luradt gråskäggs maka --
För korten de ha alltid rätt!
En vecka gift, jag redan gungar
I tuparsvagn bredvid min vän,
Den sötaste bland klöfverkungar --
Min gubbe knotar ... bah, än se’n?
Ha, korten tala om en skrynklig gumma ...
Har tiden re’n min skönhet frätt?
Ah, det är mamma, som hörs vaken brumma!
För korten de ha alltid rätt!
Aktivera autouppdatering av kommentar