Hvaruti afmålas Ulla Winblads hemresa från Hessingen i Mälaren en sommar-morgon 1769

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

 Solen glimmar blank och trind,
 Vattnet likt en spegel;
 Småningom upblåser vind
 I de fallna segel;
 Vimpeln sträcks, och med en år
 Olle på en Höbåt står;
 Kerstin ur Kajutan går,
 Skjuter lås och regel.
  
 * * *
  
 Stålet gnistrar, pipan tänds,
 Olle klår sit öra;
 Rodret vrides, skutan vänds,
 Gubben har att göra;
 Under skarpa ögonbryn
 Grinar han mot soln i skyn;
 Kerstin, gubbens hjertegryn,
 Skal nu seglen föra.
  
 * * *
  
 Seglen fladdra, skutan går,
 Jerker tar sin lyra,
 Lyran brummar, böljan slår,
 Alt med våld och yra;
 Skutan knarkar, bräcklig, gles,
 Vimplens fläkt i toppen ses,
 Tuppen gol så sträf och hes.
 Nu slog klockan fyra.
  
 * * *
  
 Movitz stöt åt dem i lurn,
 Som på skutan fara.
 Olle du hvad kostar Tjurn?
 Lyssna hvad de svara.
 Hör hvar är ni hemma ni?
 Ifrån Lofön komma vi
 Med Grönsaker, Silleri,
 Mjölk och Äplen klara.
  
 * * *
  
 Si en Julle skymtar fram,
 Marjo åran lyftar,
 Med sin löfbrodd, mjölk och lam
 Hon åt tullen syftar,
 Har i knä en bytta smör,
 Kersbärs-korgar frammanför;
 Marjo nu sin lofsång gör,
 Snyter sig och snyftar.
  
 * * *
  
 Ulla Winblad skratta, sjung,
 Spritt vid solens strålar,
 Jäspa ej, lös upp din pung,
 Tag fram band och nålar;
 Fästa din salopp igen
 Nös du? Prosit lilla vän!
 Si där har du Hessingen,
 Gröna trän och pålar.
  
 * * *
  
 Lilla Fästman på dig ser,
 Kom min Norström lilla,
 Sätt dig bred vid mej, sitt ner,
 Fritt din låga stilla;
 Vi ha alla lika rang.
 Lustigt! hör basuners klang.
 Prosit och Contentement!
 Dyrbar ögonvila.
  
 * * *
  
 Kon i vassen skylt sin kropp,
 Snärd i våta tågen,
 Bruna Oxen kastar opp
 Himmelsblåa vågen,
 Ängen står i härlighet,
 Kalfven dansar yr och fet,
 Hästen tumlar stolt och het,
 Svinet går i rågen.
  
 * * *
  
 Vid et träd uppå en slätt
 Syns en Skytt förbida
 Dagens gryning klar och lätt,
 Foglens sång och qvida;
 Bakom trädets tjocka stam;
 Bössan syns och skymtar fram,
 Hunden trogen som et lam
 Står vid skyttens sida.
  
 * * *
  
 Morgon supen, Movitz, går;
 Ljuvligt böljan svallar;
 Ser du Ekensberg? Gutår!
 Hör hur folket trallar;
 Där framsätter en sin fot,
 Klotet käglorna slår mot;
 Hör du dunsen af hans klot
 Uti bergen skallar?
  
 * * *
  
 I en löfsal kring ett stop
 Några bussar skratta,
 Ropa trumf, och allihop
 Uti stopet fatta;
 Somliga med sträckta ben
 Sova gott och snarka ren,
 Vila hufvud mot en sten
 På en blomstermatta.
  
 * * *
  
 På den klippan, där vid strand
 Sjelf Chinesen målar,
 Bildar, af en näfva sand,
 Skönsta blomster-skålar;
 Uti leret brännes in
 En Apelles pensel fin.
 Ulla Winblad, min Cousine!
 Ser du hur det prålar.
  
 * * *
  
 Såg du nu Mariæberg,
 Så se längre neder;
 Med en gul och bleknad färg
 Sig ett tjäll utbreder.
 Fönstren glittra, kännen J
 Ej Salpetersjuderi?
 En gång, Ulla, raillerie!
 Palten dit dig leder.
  
 * * *
  
 Fällom lodet på vårt djup,
 Jäspa ej och nicka,
 Sov ej, öpna flaskan, sup,
 Bjud Mamsellen dricka;
 Vakna Movitz, ser du ej
 Lazaretts palats, så säj?
 Akta näsan du på dej
 För hvar vacker flicka!
  
 * * *
  
 Tornens spetsar blänka ren,
 Kors och tuppar glimma,
 Morgonrodnas klara sken
 Syns i vattnet strimma;
 Barnet leker gladt vid strand,
 Samlar stenar i sin hand,
 Slungar stenen dit ibland
 Där som gässen simma.
  
 * * *
  
 Lossa tågen, seglen fäll,
 Ren syns Skinnarviken,
 Med dess Kojor och Castell,
 Branta berg och diken;
 Under små kolsvarta tak
 Gnälla pumpar, eld och brak,
 Hästen sträcker foten spak,
 Gnäggar, rädd för spiken.
  
 * * *
  
 Med sitt klappträd ner vid strand
 Pigan står så kåter,
 Knyter til sitt förkläds-band,
 Och sin barm uplåter;
 Barbent hon på bryggan står,
 Räknar slagen klockan slår,
 Flitigt sig på benet klår,
 Svettig, sur och våter.
  
 * * *
  
 Allstäds gott, men hemma bäst!
 Sakta, lät oss unna
 Vattukörarn med sin häst
 Hvälfva om sin tunna;
 Kärlet glittrar, hjulet går,
 Sprundet sprutar, hästen slår.
 Om den prakt för ögat står
 Sjunga de som kunna.
  
 * * *
  
 Jeppe tutar, trumman går,
 Böneklockan klämtar;
 Sotarn svart i skorsten står,
 Visslar, sjunger, skämtar;
 Bagarn sina korgar kör,
 Smeden ren sin slägga rör,
 Ren båd' Knekt och Granadör
 Vid geväret flämtar.
  
 * * *
  
 Skyndom dit vår hydda fins,
 Gömmom not och flöte;
 Stöt uti basun, och mins
 Detta glada möte.
 Farväl Jörgen, Truls och Hans!
 Farväl flickor, spel och dans!
 Ulla tog sin myrten krans
 Uti Neptuns sköte.
  
 * * *
  
 Norström stjelper sin peruk
 Af sin röda skalle,
 Och min Ulla blek och sjuk
 Lät sin kjortel falla,
 Klev så bredbent i paulun;
 Movitz efter med basun:
 Maka åt dig Norström! Frun
 Hör ju til oss alla.

Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.