Ingress (till 2 uppl. af »Dikter», 1 bandet)
recensenter vördsammeligen tillägnadt.
Jag nu vill locka tysta toner
Från silfversträngens rena guld!
Ack! när mot högre regioner
Mig Sången lyfter, mystiskt huld,
Då kläder sig i ljus naturen,
Olympiskt varmt mitt hjärta slår,
Och magiskt speglar sig azuren
I prisman af en krossad tår.
Hvad »smärtsam ljuflighet» i tåren,
Hvars svalka glöder på min kind!
Min tanke far som meteoren,
Och känslan som en balsamvind.
Må lifvets »platta» glädje vika!
Jag hinna vill ett Ideal,
Gudsnådligt, tårögdt, sjukt tillika
Och fullt af saknader och kval.
Där står mitt Ideal! Hvad ljusning!
Hur höjs dess barm af suckars svall!
Ja, smärtan är den högsta tjusning,
Men skämt är andens syndafall,
Allt skämt är lågt! är en "förvildning", ?
En mask på blomman Poesi. ?
En man med akademisk bildning
Förstår blott »sferers harmoni».
I män från Lund och från Upsala!
I konstinvigde, »Store män»!
Nu kan jag eder tunga tala!
Ta`n mig till nåder upp igen!
Jag aldrig mera glad vill vara,
När herrarne befalla så;
Nej, jag vill gråta, gråta bara
På språk, som ingen kan förstå.
WILHELM von BRAUN.
Aktivera autouppdatering av kommentar