Konstberiderskan
Se vår sköna ryttarinna,
Flickan af zigenarblod:
Huru hennes pulsar brinna,
Sprittande af ungdomsmod!
Växtens rundning, liljebarmen
Skymta fram ur luftigt tyg.
Plastiskt skön är nakna armen,
Blicken talande i smyg.
Munnen, skuld till hjärtans vånda,
Hvem ser väl på den sig mätt?
Glad jag gåfve ett Golconda
För en stunds besittningsrätt.
Barnet utaf solvarm Söder
Öfvar ryttarkonster trygg;
Djärft sin lilla fot hon stöder
Emot Andalusierns rygg.
Springarn genom cirkus ljungar
Och på länden dansar mön;
Så en lotusblomma gungar
Af och an på vreda sjön.
Andfådd, löddrig, fålen rastar.
Hvilken storm af bifallsrop!
Hvilket regn af blomsterkvastar
Från förtjuste männers hop!
Folk, bland hvilka lyckans lotter
Skiftats ut i ymnighet,
Hylla fattigdomens dotter,
Om hvars stamträd ingen vet.
De, hos hvilka hennes fränder
Fåfängt tiggt en beta bröd,
Ösa i den skönas händer
Tanklöst af sitt öfverflöd.
Hon dem alla skall bedraga,
Hämna sina bröders skymf,
Både guld och hjärtan taga,
Nemesis, förklädd till nymf.
Aktivera autouppdatering av kommentar